Nu är vår lille prins här!!
Den 21/10 kl 17,31 valde lille Elias att komma till oss.
Han vägde 2840 g och var 50 cm lång.

Jag hade haft en del sammandragningar kvälls- och nattetid under nån veckas tid. Den 19/10 (söndag) hade jag kraftigare oregelbundna sammandragningar under dagen. Vi satt uppe på kvällen och tittade på en film och kom inte i säng förrän framåt midnatt. Nästan i samma stund som jag la huvudet på kudden brakade det loss. Jag fick kraftiga värkar som snabbt blev intensivare och tätare, vid tre tiden på natten åkte vi in till förlossningen. Ingen vattenavgång och endast öppen 1 cm. Smärtan tryckte otroligt mycket i ryggen och jag har fortfarande idag ont vid lätta ansträgningar. Tar nog ett tag innan det ger med sig, sambon är dock gullig och masserar mig när det blir som jobbigast.
I alla fall, jag fick Petidinspruta som hjälper kroppen att skynda på och slappna av samt kvaddlar i ryggen. Detta gjorde susen för smärtan, men värkarna avtog och man tyckte att jag kanske skulle må bra av att komma hem en stund på måndag eftermiddag-kväll. Kanske skulle jag kunna slappna av mer då. Det var en jobbig hemmavistelse med fortsatta värkar och bedövningen som avtog. Kl 22 på måndag kväll var det outhärdligt igen och vi begav oss in till förlossningen ånyo.
Snacka om att man blir ledsen när de där konstatera att all den smärtan och alla värkar inte gett ett dugg, fortfarande öppen 1 cm. Får Petidin och kvaddlar igen, denna gången med mycket sämre effekt. Lustgasen blev en god vän under hela förlossningen, även om den inte tog bort smärtan gjorde den det mer uthärdligt.
När det sedan blir tisdag morgon 21/10 och ett nytt pass kommer, föreslår barnmorskan att man ska lägga en tidig EDA och ta hinnorna så att vattnet går för att jag ska ha någon som helst kraft kvar till upploppet. Har nämligen inte sovit på två dygn i detta läget.
 Kl 9 konstateras att jag har öppnat mig två cm, jippie det har hänt något, och narkosläkaren kommer och ordnar EDAn.
Får någon liten vila under ca två timmar, sen kl 11 ska ett igångsättningsdropp hjälpa igång förlossningen. Detta känns helt okej till en början och min kompis lustagasen tar mig igenom värkarna tillsammans med stödet från min underbara sambo. Utan honom hade jag aldrig klarat det, han var ett jättestort stöd under hela tiden. Jag får även lite vila mellan värkarna då jag töcknar bort en del av lustgasen.  Strax efter kl 17 är jag fullt öppen och bebisen ska bara komma ner i läge för att vi ska kunna börja krysta aktivt. Varje värk trycker på så att det inte går att hålla emot utan jag krystar , vilket var helt okej för barnmorska och helt plötsligt är det dags att föda. Denna delen av förlossningen är rätt suddig för min del, dels pga lustgas och smärta men även utmattning. För helt plötsligt är det en massa människor i salen, läkare och barnmorskor. Tydligen är bebisen lika utmattad som jag och läkarna är lite oroliga för hjärtljuden.  Lustgasen är nu förbjuden och jag får istället andas syrgas mellan krystningarna för bebisens skull. Man har tydligen förberett för en sugklocka, hör jag någon säga. Jag hatar sugklockor, efter min erfarenhet av arbetet på förlossningen i Karlskrona. Kanske var det sugklockan som drev mig till att plocka fram de sista krafterna eller så var det den otroligt trevlige manliga läkaren som puschade mig samtidigt som han efter varje krystning höjde det värkstimulerande droppet. Men innan någon hann reagera eller påbörja sugklockan var han ute.
Jag kan lova att det var på ren jäkla envishet det skedde.
Allt gick bra tack och lov, Elias mådde jättebra. Dock väldigt segdraget kan man väl påstå.
När de sedan skulle sy de få bristningar som blivit, var de en bristning precis intill urinröret. Inte så kul.
De har ju som krav att man ska ha kissat innan man får gå iväg till patienthotellet, men detta gick inte. Blåsan vägrade att fungera efter så många timmars tryck att man var tvungen att sätta kateter. Givetvis var ett stygn de satt ivägen för detta. Så de klippte upp ett stygn och sedan kunde de sätta kateterna, kan säga att detta gör ont när man är svullen och sydd efter en förlossning. Men det behövdes för blåsan tömde sig rätt snabbt på 800 ml ganska direkt och efter någon timme var det uppe kring 1 1/2 liter. Man hade först tyckt det var konstigt att livmodern fortfarande låg så högt upp, men det var ju inte alls konstigt där var ju en urinblåsa med massa urin i vägen.
Eftersom jag fick kateter och skulle ha denna ett dygn kunde vi inte komma till patienthotellet och skulle istället till BB, men de hade inget rum. Vi fick ett provisoriskt rum på förlossningen och alla pysslade om oss så väl.
Lille Elias har haft lite svårt att komma igång med amningen och vid kontrollvägning på patienthotellet konstateras att han gått ner mer än vad som är tillåtet. Därför blev vistelsen där lite fler dagar än beräknat. Vi får använda oss av amningsnapp och även ge honom mjölkersättning. Detta görs var 3:e timme och så håller vi fortfarande på här hemma, man känner sig lite som Skalman med "mat-och-sov" klocka. På två dagar hade han återhämtat en hel del av sin födelsevikt och vi kunde åka hem. På onsdag kommer en distriktssköterska från BVC på hembesök och då ska vi kontrollväga honom igen. Spännande fast samtidigt lite oroande och se om det går framåt.
Berta tycker att det är jättespännande med en bebis och om hon fick välja skulle hon pussa på honom hela tiden.

De otroligt söta kläderna han har på bilden fick han av sin mormor och morfar. Jag hade handlat en del tidigare, men han är så liten att de minsta kläderna jag köpt storlek 50  var stora. Visste ju inte hur stor eller liten han skulle vara. Så mina snälla föräldrar åkte direkt och köpte i storlek till prematurbarn och dessa passar mycket bättre.
Visst är han söt i sin lille mössa.