Hösten 2010, strax innan vi flyttade in i huset, fick vi ta ett tungt beslut. Vår älskade Berta hade under en tid fått det svårare och svårare att gå. Efter att vi uppmärksammat obalans i bakbenen, vinglighet och släpande utredde vi henne hos veterinär. Neurologisk sjukdom konstaterades och försök till medicinering gjordes. Förloppet gick fort och inga resultat av mediciner. Berta var 12 år och operation kunde inte ge garanterad effekt, då man med säkerhet inte visste varför. Diskbråck var uteslutet, det kunde vara tumörer och frågan var då om det spritt sig och hur många år mer vi skulle få tillsammans. Hon hade ingen glädje av våra promenader längre, ville bara in och vila. Även om hon fortfarande var pigg inomhus och kom och hälsade vid dörren med glädje, såg vi att hon inte mådde bra. Vi kunde inte låta vår älskade hund behöva genomlida detta, utan tog beslutet att hon fick somna in.

Älskad och saknad.

Tidigt i våras hade en kollega ett dödsfall i kommunen där jag arbetar som sjuksköterska, vårdtagaren som avled hade katter som varit dennes ögonstenar. Ingen släkting hade möjlighet att ta sig an katterna. Den ena skulle få nytt hem via en undersköterska, men lilla Lisa var kvar. Om ingen kunde ta sig an henne skulle hon troligtvis avlivas. Jag mindes ett tidningsurklipp jag hade läst på en anslagstavla hemma hos vårdtagaren vid ett hembesök. Det handlade just om vad som hände med djuren när en person går bort och ingen kan ta hand om dem, i artikeln hade de lämnats åt sitt öde. Detta var defintitvt inte vad denna vårstagare önskade, jag blev väldigt berörd av det hela. Vi hade ett tomrum efter Berta och beslutet att låta Lisa flytta in krävde inte mycket övertalning av sambon. Elias blev överlycklig. Lisa är en blandning mellan perser och norsk skogskatt, en katt med mycket päls. Pga sjukdom hade ägaren inte kunnat sköta pälsen och vi fick raka det lilla hoptovade nystanet, men nu är det på utväxt igen. Åldern på katten är väldigt oklar, men man tror att hon har en rätt hög ålder. För oss spelar det ingen roll, vi har haft möjligheten att uppfylla en persons sista önskan och ge Lisa ett innehållsrikt liv så länge hon finns hos oss.

Lisa anpassade sig snabbt till familjelivet hos oss och njöt av att vara campingkatt i somras.

Den största glädjen som inträffat detta året fick vi besked om i maj.

Elias ska bli storebror, en liten bebis beräknad att komma 7 januari 2012.