Puss

Puss på nosen.
Jag sitter bättre också nu, men inte helt själv ännu. Mamma får hålla sig intill och vara beredd när balansen sviker. Fast det är ju bara roligt när man trillar. Man skrattar lite och sen är det upp igen.
Ibland försöker jag krypa iväg ifrån sittande ställning. Fast det är inte helt lätt, benen fastnar gärna under magen och när de väl kommer ut så blir det platt på magen. Då får man kravla istället. Bäst går det när man får syn på något spännande som kan pillas på. Helst sånt man inte får pilla på.

Se upp, här kommer jag!
skriven
hi hi hi hi
Minns när min äldste grabb var liten och hur jag kund elängta till han skulle bärja förflytta sig... jag fick ångra det!!! Ha ha ha ha
När han var 10 månader så lärde han sig gå och springa på en gång... sen var han alltid på flykt från mig!!!
Alla andra mammor/pappor kunde sitta och prata medan jag sprang runt och höll koll på min lilla vilding.
Ha det gott