Nu är det inte långt kvar till Elias ettårsdag.
Var har det här året tagit vägen, har nog aldrig upplevt ett kortare år i mitt liv. Tiden har bokstavligen flugit iväg. Tur att jag ska vara hemma året ut så jag får lite mer tid med min prins.
Han har blivit så stor och för var dag som går lär han sig mer och mer, man ser ibland hur han stannar upp och det bara knakar så mycket han tänker. Busar och leker med mamma medvetet.
När Elias lär sig nya saker händer det bara helt plötsligt oftast. Som när han började ålkrypa, det hände över bara en dag. Likadant när han började sätta sig upp själv. Sen kom momentet att stå mot saker och resa sig, det var likadant.
Härom kvällen ställde han sig plötsligt upp mot gåvagnen och traskade iväg själv. Innan har han inte varit intresserad av den, utan bara satt sig ner när jag velat gå med honom. Så jag blir inte förvånad om han en dag kommer gående alldeles sjäv mot mig. Fast det får gärna vänta ett tag för vi har en inplanerad fotografering i början av oktober och han skulle helst inte gå då. Det är så svårt för fotografen att fånga dem på en bra bild.



En halv dag gammal. Kläderna var alldeles för stor så mormor och morfar fick åka iväg och köpa storlek 44.



Nu är han stora killen som äter banan själv.