Reinkarnation?



Jag tror jag är arbetsskadad, kan inte låta bli att gå in och kika på jobbmailen trots att jag går hemma och njuter av ledigheten samtidigt. Vi får alltid en massa utskick av vår MAS (medicinska ansvarig sjuksköterska) i kommunen om vad som händer runt omkring i regionen som kan vara av intresse för vårt arbete. Nu hade hon skickat ut en massa information och tyckte att hon behövde skicka ut något lite roligare också inför helgen. Vår MAS är en lite bastantare kvinna i sina bästa år med stor aptit på livet och massor av humor, hon har dock kämpat otroligt duktigt och gått ner en massa kilo. Precis innan jag gick på min ledighet påbörjade hon sin andra omgång med extravaganza, snart är det väl inget kvar av henne.
I alla fall tänkte jag dela med mig av hennes mail.

I det här livet är jag en kvinna. I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn.

När man är björn måste man gå i ide. Man bara sover i sex månader.
Jag skulle kunna leva med det.

Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat.
Jag skulle kunna leva med det också.

När man är björnhona föder man sina ungar (som är valnötsstora)
i sömnen. Då man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramgoa
björnungar.......
Jag skulle absolut kunna leva med det.

När man är björnmamma vet alla att man menar allvar. Man klappar till
vem som helst som stör ens ungar. När ungarna blir irriterande klappar
man till dom med.
Jag skulle definitivt leva med det.

Om man är björn FÖRUTSÄTTER ens partner att man vaknar med en
morrning. Han FÖRUTSÄTTER att man har håriga ben och ett överflöd
av underhudsfett.
Japp.........jag blir björn!



Invigning

Nu har jag invigt min assistent. Vi var i Ullared och shoppade på GeKås tillsammans med mamma för några veckor sedan.
Huvudmålet med shoppingresan var egentligen att införskaffa en massa saker till bebisen, vilket vi också gjorde. Där fanns hur mycket fina saker som helst, men man kan ju inte köpa för mycket nu innan vi ens vet vem som gömmer sig därinne. Basgrejer blev det i alla fall och till otroligt mycket billigare priser än vad det skulle kostat i en babyaffär.
Bland teknikutrustningen hittade vi en assisten från BOSCH, en riktig klassiker. Både mamma och svärmor har likadana så den lär aldrig bli svår att hitta grejer till, man kan ju köpa till allt möjligt om man vill. Jag har länge pratat om att skaffa en assistent och fått pengar att spara till en vid födelsedag, sambon hade planerat att köpa en i julklapp i år bara för att det skulle bli av. Det slipper han nu till hans förtret, nu måste han ju fundera ut något annat. På GeKås var nämligen assistenten minst 1000:- billigare än vad de tar på de vanliga elkedjorna, så det får man kalla ett riktigt klipp. Att den var läcker röd, limited edition, gör ju inte saken sämre.
Så igår var det alltså invigning, jag var så sugen på "Tjockbulla" och vi hade fått lite mos över efter en middag vilket var perfekt.



Här kommer receptet om någon vill prova på att baka detta goda bröd.

Tjockbulla
150 g margarin
1 l mjölk
50 g jäst
1 msk salt
1 1/2 dl potatismos
2 dl socker
1 msk brödkryddor
1 kg rågsikt
ca 10 dl vetemjöl

Smält matfettet och häll i mjölken, ljumma till 37 grader. Smula jästen och lös upp med lite av degspadet. Häll på resten av vätskan. Tillsätt salt, potatismos, socker, brödkryddor, rågsikt och nästan allt vetemjöl. Arbeta degen och låt jäsa 30 min under bakduk.
Ta upp degen på mjölad bänk och knåda in resten av mjölet.
Rulla ut degen till en rulle och skär den i 10 bitar. Platta ut bitarna, nagga dem och lägg dem på bakplåtspapper.
Låt jäsa 20 min på plåten.
Grädda i 200 grader i ca 15 min.

Så här blev resultatet.


Bara 50 dagar kvar

Nu var det riktigt länge sedan jag uppdaterade min blogg och tiden bara rusar iväg, nu är det inte långt kvar.
All kraft har gått åt till jobbet, i sista sekund efter semestern bestämde jag mig för att chansa och skicka in ansökan om havandeskapspenning till försäkringskassan. För var vecka som gick under semestern blev det bara tyngre och tyngre och ryggen började säga ifrån.
 Man har ju hört talas om hur hårda försäkringskassan blivit på det där med beviljande av havandeskapspenning och det var många som trodde att de inte skulle vara lönt för min del då vi inte har de tunga lyften. Dock gör ju vi sjuksköterskor i kommunen en massa andra arbetsuppgifter i bland annat hemmiljö där det ibland kan vara omöjligt att få till en ergonomisk arbetsställning. Inte ens min chef trodde att jag skulle få beviljat när hon fyllde i begäran om förlyttning, vilket måste fyllas i. Men eftersom vi alla har samma arbetsuppgifter fanns det ju ingen möjlighet att förflytta mig eller ge mig andra arbetsuppgifter. Så därför hade man ju intalat sig att det troligtvis inte skulle vara lönt att söka, men jag tänkte va fan... vi ger det ett försök.
Snacka om att vi alla blev förvånade när handläggaren på försäkringskassan ringde upp mig i onsdags och berättade att hon kommer bevilja min ansökan. Igår jobbade jag min sista dag på över ett år, har tänkt vara hemma med bebisen ca 1 år. Det kändes nästan som att vinna på lotto, så skönt det ska bli att kunna ta det lugnt och bara kunna fokusera på mig själv och bebisen nu och ladda batterierna inför den stora dagen.

Ni undrar säkert hur magen ser ut nu, här kommer lite bilder sen sist.


v 26+5


v 26+5


v 30+1


v 32+2


v 32+2