Min kärlek till Oasis startade en dag när jag som 13-åring första gången såg videon till Wonderwall. Från och med den dagen var jag helt såld på musiken, rösterna, den engelska arrogansen och attityden. Kommer ihåg att kompisarna lyssnade på Take That, Spice Girls och Backstreet Boys bland annat, men för mig var det Oasis som gällde. De var mitt "boyband". Mina kompisar förstod mig inte, men det gjorde inget. Desto mer Oasis för mig.  När de andra slogs om Nick Carter, för ingen fick ju ha samma favorit i banden, hade jag Liam Gallagher för mig själv.